Årets mediaföretag – Microsoft!

Festival of Media awards

Vad är idag ett mediaföretag, och hur väljer vi att definera begreppet? Vem kan idag vara ett mediaföretag? Räknas bara de som äger en radiomast eller tryckpress eller är det de som ”äger” de tjänster/verktyg där människor spenderar sin mediatid? Är det de som publicerar innehåll för sina läsare/användare eller är det de som tillhandahåller verktygen där ”läsarna” själva kan skapa sitt innehåll och sin upplevelse? Måste ett mediaföretags verksamhet baseras på en modell av publicerad media a la Gutenberg för att det ska räknas? I takt med att allt mer av mediakonsumtionen flyttar till den digitala världen så ritas kartan om och gränsdragningarna blir allt svårare.

Vad som i alla fall är klart är att Microsoft är årets mediaföretag och att Steve Ballmer är årets mediaperson. Det började med storslam på årets ”Festival of Media” i Valencia där Microsoft bland annat utsågs till årets mediaföretag.

- Årets lokala kampanj – för en kampanj för Coca-Cola i samarbete med Starcom i Italien.
- Årets digitala mediaföretag – i konkurrens med BBC, Yahoo, Google, New York Times etc. etc.
- Årets mediaföretag – en ”best in show award” där Microsoft utsågs till vinnare av en enig jury

I juryn finns representanter från både varumärken, media- och reklambyråer. Bland annat Fredrik Heghammar från Perfect Fools.

Bedömningskriterierna i medieägarkategorin är följande:

Media Owner categories will be scored as follows:

1. Understanding of consumer behaviour: 10%
2. Understanding of your clients needs: 10%
3. Innovation in adapting to a changing media market and in meeting
customer need: 40%
4. Change in perception of brand within the media market: 10%
5. Results delivered for the business: 30%

Detta tillsammans med faktumet att Steve Ballmer kommer att utses till årets mediaperson vid reklamfestivalen i Cannes i juni tycker jag visar tydligare än någonsin att världen redan gått in i en helt ny era för media och reklam och att begreppet mediaföretag har vidgats. Det som kan kännas lite märkligt är att det ibland känns som Sverige halkat efter trots att det är här som användandet av de digitala medierna är som högst.

Jag träffar fortfarande människor i mediebranschen som aldrig hört talas om Microsoft Advertising, som inte orkat sätta sig in i vad människor egentligen gör på nätet, som blundar för de nya villkor för marknadsföring som blir en konsekvens av de sociala mediernas framväxt, som fortfarande har en bild av vad som utgör ett mediaföretag som verkar skilja sig från den bild resten av Europa har. Det känns sådär…

Jag jobbar på Microsoft – och jag jobbar med media och reklam. Så, fråga mig inte om din trasiga dator nästa gång vi ses.

- Fredrik

Läs vad andra bloggar om Festival of Media, Microsoft Advertising, Nya Media, Digital Marknadsföring, Reklam

Traditionellt mediatänkt

Såg en intressant kortintervju med Jan Wifstrand publicerad på Dagens Media där han spår att annonsmarknaden på nätet kommer att dyka. Som nästan alltid när ”tidningsmänniskor” pratar nätet så tycker jag att Wifstrand uppvisar en oförmåga att skilja på webb och internet och har märkligt svårt att förstå det nya medialandskapet.

Bloggarna utses av Wifstrand till vinnare i lågkonjunkturen med det något grumliga argumentet att de bedriver ”halvideell verksamhet” och därför inte har så stora kostnader som exempelvis DN. Det Wifstrand missar är ju att tidningarna på nätet har en unikt hög kostnad för att generera sitt annonsutrymme (jämfört med alla andra annonsfinansierade internetverksamheter).

Även om tidningen finns på nätet är modellen den traditionella där journalister avlönas för att skapa ett innehåll som sedan ska attrahera besökare som genererar säljbara annonsvisningar. Vi pratar alltså om den traditionella publicistmodellen med en avsändare och ett antal mottagare av informationen.

Den modellen är förstås svår att få lönsam eftersom varje extra annonsvisning blir så dyrbar att producera (dubbelt så hög uppdateringsfrekvens på nyheterna = mer annonsvisningar men samtidigt större redaktioner/mer personal/mer inköp av licensierat innehåll). Tittar vi dock bort från den ”traditionellt” publicerade webben ser vi en mängd nya ”mediaföretag” som har andra modeller för att skapa sitt värde (annonsvisningarna). Det som förenar dem är att de till stor del handlar om tjänster snarare än publicerat innehåll. När en internettjänst väl är utvecklad och lanserad sköter den sig till stor del själv. Om den är bra och uppfyller människors behov så kommer de att använda den flitigt. Utgivaren/ägaren behöver inte göra någon handpåläggning varje dag för att fylla på med innehåll. Användarna genererar själva värdet när de använder tjänsten för att tillfredsställa sina egna behov av att kommunicera, umgås, underhålla, uttrycka sig, osv. Tjänsterna är inte beroende av att en publicist varje dag går in och adderar material – det gör ju användarna själva.

När vi dessutom vet att webben endast är ett hörn av internet och att den mesta tiden och engagemanget från internetanvändarna finns i det större ”internet” så är det märkligt att tidningarna har så svårt att skilja på publicerad webb och internet och förstå vad människor idag använder internet till.

Sen att tidningarna själva eroderar annonsvärdet på sina webbsajter genom att smutsa ner dem med en uppsjö av olika annonsformat som varken går att ta bra betalt för eller får speciellt höga observationsvärden är en annan historia. Användarna flyttar obarmhärtigt till webben – frågan är bara om tidningarna  orkar se om sitt hus och introducera färre och större annonsformat som de kan ta lika bra betalt för som i papperstidningen samt utveckla interaktiva internettjänster som skapar volym av annonsvisningar utan allt för mycket manuell handpåläggning. Gör man inte det kommer man aldrig att klara klivet över till ett liv på webben utan man kommer att fortsätta betrakta internet som en ”hype” utan att riktigt förstå vad det handlar om.

- Fredrik

Läs vad andra bloggar om:jan wifstrand, dn, marknadsföring på internet, webben

Inspiration, någon?

Idag är det premiär för Microsoft Advertisings inspirationsfilm ”Inspiration, Anyone?”. Det är en uppföljare till den tidigare mycket uppskattade filmen ”The Break-Up” som gjordes för att på ett roligt sätt illustrera den ”disconnect” som kan finnas varumärken och deras kunder när inte varumärkena anpassar sig till det nya medialandskapets dynamik utan fortsätter att prata mer än de lyssnar.

Den nya filmen fortsätter där den gamla slutade och ta mig tusan om det inte ser ut att finnas hopp för en fördjupad relation mellan filmens annonsör och konsument…

 
more about ”Inspiration, anyone?”, posted with vodpod

- Fredrik

P.S. Tipsar om ett par andra bloggar i Singapore och London som skriver om filmen. 

Andra bloggar om Inspiration, anyone?, Microsoft Advertising, Bring the Love Back, digital marknadsföring, marknadsföring inya media